På vissa plan känns det verkligen inte som att jag har fyra barn.... Jag kommer ju inte ihåg hur det varit tidigare =/

Karl försöker ju lära sig att krypa och han gör inget annat än gnäller och låter illa. Få korta stunder är han glad och då oftast när man håller honom i händerna och han får gå dit han själv vill.

Är det så här det var???? Nej inte var Jonna sån iaf...

Nästan så jag börjar tro att det är nått fel... har han ont i knäna, benen, armarna eller what???

Han är ju så ivrig och har en stark vilja att gå, men just idag känns det år dit, även om jag i sunda förnuftet vet att det inte är så..

Mina armar och min rygg orkar inte bära eller gå med honom mer.... så snälla älskade Karl, gå NU =D