Jag är så galet kär i mina barn..... Jonna är inne i en så superhärlig ålder med sitt pratande att man småler mest hela tiden.. =P Däremot så är väl en 2-3 årings små utbrott kanske inte så där jätteljuvliga, hi.

Jonna som varit så otroligt pappig är "äntligen" mammig.... Jag ser att Johan blir lite ledsen, men det är väl så det är, det går i vågor och jag som varit dissad i snart 2 år, hur skulle jag känna det då då, haha!

Karl är ju en störtskön kille han med, så himlans glad mesta dels... Däremot är han väldigt gnällig och jag vet inte om det är separationsångesten som spökar eller om det är så att han vill så mkt mer hela tiden att han blir frustrerad.

Nu blir det kväller... Ska skära upp lite frukt och njuta! 1 ½ vecka utan en endaste godisbit.... jag känner mig riktigt stolt över mig själv, däremot så kände jag idag ett enormt sug efter choklad... Kanske för att Tant Röd hittat hit igen!?