Jag beundrar Emma!

Idag har jag läst ut boken "Varför gråter inte Emma" och tårar har trillat ner för mina kinder!

Jag är så full av beundran över hur hon har lyckats behålla sitt liv och sin livsglädje! Tankar om hur man själv hade gått under av sorg eller känslan av att inte vilja leva mer om ens barn togs ifrån en känns mer nära mig än att kunna se sig som Emma. Enda stora skillnaden mellan Emma och mig i det läget är väl att Emma har och kommer få ett lyckligt liv trots det hemska som hänt henne, medans jag förmodligen hade gått under av sorg!

För mig Emma är du en sann bild av ren och skär kärlek och med ett enormt hjärta!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0