Kommer man någonsin vänja sig att ens barn börjar bli stora och snart försvinner ur ens bo?!

Varje gång de åker iväg, till kompisar, till deras pappa eller till nån annan så får jag sånt tomrum inom mig! Jag älskar att ha dom runt mig och sörjer att dom är stora och hellre sitter på deras rum än är runt mig! Älskar liv och rörelse och deras närhet <3