Rosacea

Har jag haft sen jag var dryga 20 år och jag kan inte påstå att jag har accepterat det än, även fast det är som det är!

Det "tråkiga" i allt är att när jag är gravid är jag sååååå fin i hyn och det syns knappt spår av det, men så nu..... 9 månader efter att Karl föddes så är jag så "dålig" som man bara kan bli och jag avskyr det!

Medicinen som finns hjälper föga och eftersom man absolut inte får vistas i solen då så är det än mer uteslutet då jag älskar solen och behöver den för att orka.

Många läkare säger att man ska inte vistas i solen heller för det förvärrar problemen, men inte för mig. Kanske hänger det ihop med det psykiska?!?! När själen mår bra så mår även det "yttre" bra?!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0