Känner mig som en liten zombie..... Kommer inte i ro om kvällarna så jag kan somna och när jag väl somnar så har jag en snarkande make bredvid mig, så idag känner jag att jag är på ett sånt där uruselt humör att alla borde hålla sig borta!

Huvudet dunkar i vanlig ordning och jag längtar till kl 19.00 då jag ska ut och gå, det är det som förhöjer mitt liv just nu och därför har jag sagt åt maken att jag önskar mig inget hellre än ett löpband när jag blir vuxen i sommar! Så fort höstrusket börjar och kvällarna blir mörka så vet jag att jag inte kommer att våga mig ut ensam och blir jag då sittandes i soffan så blir det väl bristningsgränsen!

Imorgon semester, men en fullspäckad dag. Inge roligt alls, men viktigt och ett måste!

Tjingeling!