Ibland hatar jag verkligen att behöva vara vuxen... Inte för att det är så lätt att vara liten heller alla gånger, men idag har jag gråten i halsen mest hela tiden.

Även om jag förstått och vetat om länge att Moa skulle börja plugga i Västerås så blev gårdagen iaf 100 ggr jobbigare än vad jag trott. När jag la mig och drog ner rullgardinen så var det så mörkt på hennes rum och det skar i mig... tanken slog mig att om jag saknar henne så fast hon "bara" är 5 mil ifrån mig, hur hade jag då mått om jag hade varit Johannas mamma som förlorade hennes dotter förra veckan.... Jag ryser av bara tanken!

Imorgon ska jag börja skola in Karl och snart ska jag vara ifrån honom "hela" dagarna och det gör mig också ledsen och jag känner mig orolig över att börja jobba!

1000 tankar snurrar hela tiden och de senaste 5-7 nätterna har jag sovit såååå dåligt och varit vaken flera timmar under natten!

Det är väl baksidan med att vara vuxen att trots det som tynger en försöka hålla humöret uppe och inte visa sina nära hur man egentligen känner det!