Igår vid 21 tiden blev jag uppringd av en av mina döttrars kompisars mamma och jag hörde direkt på rösten att något hade hänt.... Iskall känsla spreds sig genom hela mig innan hon berättade att jag var tvungen att komma för Matilda och hennes kompis hade kört omkull med mopeden.................

Konstigt att när man hamnar i en sån situation så vet man knappt vart man ställer skorna??? Jag sprang fram och tillbaka för att hitta mina skor och det kändes som att världen på nått vis stod stilla.

Tuuuur nog så var dom inte långt hemifrån och jag var snabbt på plats och Matilda stod upp och var så klart både chockad och ledsen... Hon blödde från smalbenet, men det var inget gigantiskt stort hål som tur var... Kompisen däremot hade ett stoooort öppet står mitt över hennes handrygg och både ben och senor syntes! Så klart hade hon jätteont... Ambulans var skickad och kom jättesnabbt på plats.

Matilda fick åka med i ambulans för att kolla upp sig så att såret skulle bland annat kollas upp.

Jag fick inte plats i ambulansen så jag åkte hem, bytte kläder och packade med mig lite godsaker för att hålla energin uppe och Moa och Jasmine följde med mig in och jag är tacksam för det, skönt att slippa åka ensam!

Matildas sår gick inte att sys igen då det var lite djupt och rätt stort och det var en del hud borta... 1 månad sa läkaren att det skulle ta innan det läkt ihop =S  Bada var det absolut inte tal om och det kändes sååå tråkigt när vi nu äntligen ska få komma iväg till Kreta, men en underbar sköterska kom med ett plast "förband" och satte på och sa att hon kan doppa sig med det, men det blir inte att lägga i vattnet nå längre stunder!

Kompisen hade sån tuuuur att den "enda" skada hon hade var att en sena gått av i handen och den ska dom fixa rätt snabbt, men ingenting brutet förutom skrapsår på hennes tår...

Så tur i oturen klarade sig våra underbara barn bra, men det hade kunnat sluta än värre om de inte hade haft täckta kläder på sig...

Åk ALDRIG moped utan långbyxor och gympaskor är mina ord till er!

Kl 3 i  natt kom jag hem och kl 6 gjorde älskade sonen morgon och med max 2 ½ timmes sömn i kroppen så känner jag mig som en urlakad sill, men jag överlever ;-)